ellenerlandsson

Året 2011 var det ja, ja hur ska man egentligen sammanfatta det? Det har hänt en massa bra saker samtidigt som man har haft många jobbiga stunder. Men oavsett hur mycket vikt man lägger på alla de där tråkiga stunderna så kan man inte annat än säga att det har varit ett jäkligt bra år!

Skiten
Hade några jobbiga månader med mycket skit kring kompisar och fick än en gång ett bevis på att man inte alltid ska lita så mycket på folk som man skulle vilja. Däremot gjorde detta att jag tog mig ännu mer tid för Robin och han har ju toppenkompisar som man kom närmare istället. Tack gode gud för att det finns två kön så att man inte alltid måste vara med könet som är världsmästare på skitsnack. En annan mindre rolig sak under året var att jag skadade mitt knä under en fotbollsmatch, vilket gjorde att jag missade en del i min träning och hade svårt att komma tillbaka till fotbollen.

Men nu vidare till det som var bra med 2011.
En ljuspunkt från året är Sälen, 1 januari bar det iväg och tack gode gud för att vi ska dit under vecka 3 i år istället! En hel vecka med skidåkning, bra umgänge och bara kunna ta det lugnt. Precis vad som behövs! Något som var nytt och kul under denna resa var att vi en dag åkte över till Trysil och åkte skidor, vilket resulterade till väldigt bra skidåkning i toppenbackar!

Det som toppar 2011 är helt klart studentkryssningen, balen och studentveckan.

Studentkryssningen är det roligaste jag har varit med om näst efter Gothia cup, så för alla er som ännu inte tagit studenten: Åk på studentkryssning! Jag trotsade mitt vrånga balanssinne och bokade en resa med toppentjejerna.
Allting skedde en söndag då dagen började med att åka tåg till Linköping, följt av en bussresa till Stockholm, klev ombord på kryssningsfärjan runt sjutiden på kvällen och vid halv åtta var det dags för middag. Det jag minns var de oskalade, färska, goda räkorna och det äckliga vinet som man så fint försökte dricka till. Efter middagen begav man sig till tax free shopen och inhandlade kvällens alkoholhaltiga drycker, och hur underbart och konstigt kändes det inte att gå runt och handla cider i en affär bara sådär? Jo det kan ni nog själva förstå!
Förfest i hytten (är så himla glad över att rummen med fönster var uppbokade då vi bokade rum) och göra sig snygg för kvällen stod på schemat innan man sedan festade loss rejält! Kommer inte ihåg när vi kom i säng, runt 4-5 tiden skulle jag tippa på, musiken tystnade ju nämligen tillslut. Kvällen var toppen men när man däremot vaknade så var livet inte lika underbart. Jag som var så tillfredsställd under kvällen, jag såg till att hela tiden ta en åksjuketablett var 10:e timma under hela dagen så att jag skulle klara av hela resan. Antingen hade man druckit lite för mycket alkohol eller så var det bara så att min åksjuka och alkoholen gungade så fint i takt under kvällen att när sedan dagen efter grydde så ville inte alkoholen längre gunga. Jag ville i alla fall få för mig att det var min åksjuka som spelade mig ett spratt istället för att jag skulle ha druckit för mycket..
Något som jag dock avråder er ifrån om ni har problem med åksjuka och är bakfulla – sätt er inte vid ett bord och ät tacos när hela väggen som är precis till vänster om er består av gungande vågor. Jag fick helt enkelt inte i mig så mycket mat och bestämde mig sedan för att vila lite till. När man sedan märkte att det inte blev så mycket bättre och alla andra redan hade börjat dricka igen så var det lika bra att hänga på, och jävlar va bra jag mådde sedan! Lite fest och dans hann man med innan färjan gick i land runt sextiden (om jag inte minns fel) på måndag kvällen. Bussresa till Linköping väntade och sedan hämtade min kära mamma oss där och körde hem oss. Man kom i säng sent den kvällen och att sedan åka till skolan till nio dagen efter kändes mindre lockande. Bakfull, trött och allmänt seg, men det spelade inte så stor roll då, för jävlar vad kul man hade haft det!
En rolig snubbe kom fram till mig under studentkryssningen och frågade: "Vad händer om en val skulle sluka oss just nu?" - Festival! Haha, så jävla bra.

Sedan var det balen.

Jag gick såklart med min fina pojkvän Robin Flöisbon. Trodde aldrig att han skulle ta på sig en smoking, och att han skulle se så snygg ut i den hade jag bara kunnat drömma om! Hade en superfin dag vid Hulingen, åkte finbil, hade det mysigt hemma hos Robin med kompisarna innan man sedan begav sig till Vimmerby för en underbar kväll på stadshuset. Fanns inte mycket att klaga på helt enkelt!

Studenten

Studentveckan bestod av fest, bakfylla, fest, bakfylla. Ja ni förstår.. Det började egentligen redan veckan innan med togafest på Chaplins i Vimmerby, och fy fasiken så skoj! Men studentveckan ja..Hade en kanonfest hos Matilda på måndagkvällen som sedan följdes av brännbollsdag, där man inte var riktigt hundra i kroppen. Tisdagskvällen blev lugn, vilket kändes skönt! På onsdagen var det dags igen, då var det studentfest på metropol och förfesten var hos Emma. Dagen efter var det någon aktivitetsdag som man tillbringade i skogen och jag måste säga att det var en jäkla tur att man var utomhus båda dagarna efter att man hade druckit, det gjorde att man mådde lite bättre! På torsdagskvällen åkte man till Virserum för att fixa studentflaket och förbereda det sista. Vi åkte sedan hem trötta och glada över att äntligen vara klara. Fredagen och studentdagen kom och jag vaknade och hade knappt ingen röst! Hade varit lite småhes sedan festen på onsdagen, men hade aldrig tyckt det vart så farligt. Kände mig heller inte helt pigg i kroppen, så jag höll mig förhållandevis nykter, lugn och tyst under min studentdag. Dagen bestod av champagnefrukost, något rektorstal, fika och drickande, fotografering, drickande, middag, betygsutdelning, utspark och flakåkning! Dagen var helt underbar, men jag tyckte den gick för jäkla snabbt! Efter att dagen var slut i Hultsfred åkte man hem och firades av familj och släkt och kvällen avslutades perfekt med fest och Swingfly på Hulingen!

Sommaren och hösten

Efter studenten hade man fullt upp hela sommaren med jobb, jobb, jobb och åter jobb, men jag hann med lite småsemestrar i alla fall. Jag spenderade en helg i Linköping med min finaste och vi spenderade även en helg på Öland. Jag fick en gratisbiljett till Hultsfredsfestivalens lördagskväll så fick se Maskinen och det underbara livebandet Hoffmaestro. Vilken show som gjorde! Var som ett barn på julafton när jag åkte hem den natten. En annan hit under året var ju såklart GP:t i speedway som kördes i Målilla, otrolig stämning och underbart sällskap gjorde den kvällen till något speciellt!
Under sommaren/hösten hjälpte jag också min syster och hennes kille att få lite ordning i trädgården till det huset de köpt – nämligen min farmors hus. Och jag är så himla glad över att de köpte det och det blir så himla fint! 
En annan sak som gjorde min höst var att jag fick se älskade Dead by April på Metropol och fick även autografer, bilder och fick snacka med dom. Så himla lycklig jag var den kvällen! En annan sak som toppar min lista från metropolbesök är Kapten röd som jag fick se under Rookiefestivalen. Mumma!

Sport
När det gäller sportsligt så nämnde jag tidigare om mitt knä och fotbollen. Men i år började jag även spela innebandy igen, vilket var ett beslut jag verkligen inte ångrar! Jag spelade även en inomhuscup i fotboll i början av december där vi slutade 2:a, vilket var hur bra som helst. Det där är också en sådan där sak som man bär med sig, vilket lyckorus!


Vilka stunder man haft under året 2011! Ett rätt magiskt år har det varit och efter detta år har jag även funderat lite över saker man vill göra och uppnå i framtiden. Jag har bestämt att jag ska åka på en partykryssning inom en snar framtid. & vad det gäller just året 2012 så ska jag först och främst se till att hitta ett fast jobb, 2012 är också året då jag fyller 20 år. Jag har också tänkt att jag ska göra min lilla comeback i fotbollen. Har haft tre stycken problemår nu, då första året bestod av en lunginflammation, andra året infektion i luftvägarna och det senaste året en knäskada. Så nu är det min tur igen, nu ska det bli mitt år!

Så 2012 är så välkommet, så jävla välkommet! För du ska bli mitt år!
ellenerlandsson

Man var ung, livet lekte och man var tacksam för allt man hade. Varje gång man såg något inslag på tv:n om hur dåliga förhållandena var i u-länder så kände man sig lyckligt lottad. Man tyckte att Sverige var ett oerhört bra land som inte hade några brister alls. Allt var perfekt.

Idag vet jag bättre än så. De största bristerna är lagstiftningen och hur man alltid drar alla över en kant pga. just denna, istället för att se från fall till fall. På senaste tiden har man fått vittna om ett stort misslyckade från Sveriges sida. Utvisningen av människor. För några veckor sedan utvisades en familj som består av en man, en kvinna och tre barn, som har bott i Sverige sedan 2000. De utvisades till Armenien, ett land där barnen inte kan språket och knappt föräldrarna heller. Varför låta en familj bo i vårt land i 11 år innan man ska skicka ut dem?

Ett annat fall tidigare i år handlade om 91-åriga Ganna Chyzhevska som skulle utvisas till Ukraina. Ganna är hjärtsjuk, dement och nästintill blind. Hon har sin familj i Sverige och känner ingen i Ukraina. I detta fall ser jag inte en enda anledning till att hon inte skulle få stanna i Sverige. Vad finns det för anledningen till att utvisa henne? Blir det för många människor i Sverige? Ja jag förstår då inte i alla fall. Europadomstolen stoppade utvisningen senast men Ganna och hennes familj lever fortfarande i ovisshet. Detta är något som gör en så himla upprörd. Jag förstår inte hur folk egentligen tänker, och jag lär väl aldrig göra det heller! För er som vill stödja, gå med i gruppen ”Stoppa utvisningen av Ganna Chyzhevska” på facebook.

En annan sak var det gäller misslyckanden av Sverige var en sak man hörde om för något år sedan. En man åkte i sin bil på en ”enfältsväg” med mitträcke, där hastigheten var 70 km/h, då en ambulans kommer i fatt honom bakom. Han började genast köra fortare och var uppe i 102 km/h som mest. Så fort vägen blev tvåfilig så saktade han ner igen, saken var bara den att en mc-polis låg bakom ambulansen. Mannen blev stoppad så fort polisen kom i fatt honom och blev då av med körkortet. De menade på att han skulle ha legat kvar i 70 km/h och sedan svängt av vägen så fort som möjligt. Detta är något som jag anser vara väldigt löjligt. Ambulanschefen har efter händelsen sagt att det var en prio 1-utryckning och menar på att mannen gjorde helt rätt, men detta är ingenting som polisen la in i sin bedömning av fallet. Jag anser att man måste se utifrån den situationen som är när det gäller varje fall. Bara för att det står i lagstiftningen att man inte får köra fortare än hastigheten som är angiven, och att man blir av med körkortet om man kör ett visst antal km/h fortare än vad hastighetsbegränsningen säger, så måste man ha i åtanke att mannen gjorde det för en bra sak.

En sista sak som visar brister i Sveriges lagstiftning kan jag ta från mina egna erfarenheter. Och ja ni har säkerligen hört om det innan, det handlar om mitt första-val till gymnasiet. Följande kan man läsa ur mitt inlägg ”Hur Sverige tog min dröm ifrån mig” som jag publicerade 8 oktober 2008 (finns under kategorin skolan, för er som vill läsa allt i sin helhet), ”Jag känner mig ledsen, besviken och framförallt kränkt. Jag är född och uppvuxen i ett litet samhälle kallat Mörlunda och pga. detta blir jag inte det jag vill. Jag kommer helt enkelt inte in på den gymnasieutbildningen jag vill gå bara för att jag bor på fel ställe.” Och precis så var det..

Jag ville gå stylistutbildningen i Torsås men kunde inte komma in i ”första hand” pga. att det inte är samma samverkansområde som Hultsfred och att i vårt samverkansområde, där Västervik ingår, finns olika typer av hantverkarprogram (dock ingen stylistutbildning). Jag kunde bara bli intagen i ”andra hand” och det fanns inte så stor chans i och med att det var så många som sökte till stylistutbildningen. Vi skickade en överklagan till skolverket men fick ett nej (konstigt i och med att det var stockholmare, som inte vet att det finns något utanför Stockholm), enda sättet skulle vara om jag flyttade så jag bodde inom samverkansområdet. Jag bestämde mig därför för att ändra min bostadsadress till Fliseryd där min mormor och morfar bor men några dagar senare ville skatteverket veta varför jag skulle flytta. Man fick tydligen inte flytta från sina föräldrar när man inte är myndig och fortfarande studerar. Så allting sket sig pga att jag bor där jag bor. Detta är återigen ett fall där jag anser att man inte ser utifrån ett enskilt fall. Folk läser bara från papper utan att egentligen veta vad de läser.

Så för mig är Sverige inte längre ett sådant där toppenland som jag tyckte förut. Jag har tappat förtroendet för folk som styr och för Sveriges lagstiftning. Det är dags att vi får en förändring, en förändring där man verkligen bryr sig om varje enskilt fall och ser utifrån det. Jag menar inte att jag ser Sverige som ett sämre land än u-länder men jag tycker att vi i och med den standarden vi har, borde kunna göra bättre ifrån oss än såhär..

ellenerlandsson

Vad konstigt det är att det alltid är så att skrivandet kommer och går i perioder. Vissa stunder så känner man att man skulle kunna skriva flera inlägg per dag och vissa stunder så kommer det inte fram något under flera månader. Sen jag skrev sist så handlar det nog om att jag har haft så mycket att göra. Slutet av studentåret var stressigt med mycket skolarbeten att få klart och sedan avslutades det med en fullspäckad studentvecka. Och nu har man då tagit studenten, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Har så mycket blandade känslor vad det gäller den tiden i mitt liv. Just nu känns det som att man hellre hade velat gå tillbaka till skolan i och med att man sitter och är arbetslös, men tänker man efter på hur det var så vill man inte riktigt tillbaka.

Under sommaren som har gått så har jag inte ens hunnit känna av att det varit sommar. Det har mest varit jobb, jobb och åter jobb. Har inte solat en enda gång knappt och badat har jag gjort en gång – i och med simning i ett triathlon, så vet inte riktigt om det räknas. Var det gäller semester och åkt iväg och gjort saker så har det varit en helg i linköping, en helg på öland, en kväll på hultsfredsfestivalen, gp och en dag i eksjö med enduro. För övrigt har jag hållt mig på hemmaplan eller närliggande.

Och nu är det dags att vända blad och börja på ett nytt kapitel. Ett nytt kapitel i sitt liv. Än vet man inte hur det kommer sluta, och man vet heller inte hur resan dit kommer gå. Allt jag vet är att det i slutändan kommer bli jävligt bra. Det känner jag på mig!

Peace out!
ellenerlandsson

Ibland är allting man har ett enda stort tomrum. Det enda man hör är ekon, även fast man ingenting sagt. Och fast man sitter i ett rum fullt med folk som pratar, så är allting man hör det där ekot..

ellenerlandsson

just when i thought i was lost
you came and made it all okay

Jag ligger här i min säng och funderar på en massa olika saker, allt mellan himmel och jord. Och vad känslor man kan få fram bara av det. Lycka, ilska och sorgsenhet blandas i en salig röra och tillslut vet man inte om man ska skratta eller gråta. Allt kommer samtidigt i en enorm våg och man får verkligen försöka att hitta tillbaka till de rätta andetagen. Man börjar fundera på hur andra människor tänker om saker och ting och så jämför man det med sina egna tankar. Ibland blir man nästan arg för att man inte riktigt kommer underfund med hur andra människor tänker kring saker och ting. Och samtidigt blir man arg för att människor agerar och gör handlingar på ett sätt som man inte alls samtycker med. Vad konstigt allt kan bli helt plötsligt, men man måste fokusera på att vi har yttrandefrihet här i Sverige och jag själv beundrar folk som vågar säga vad de tycker och står för det. Resterande människor är väldigt svaga för mig, och ni som kanske anser er vara i den gruppen behöver inte bli förbannade, för återigen så påpekar jag att vi har yttrandefrihet här. Och tack vare den där lagen så är jag den människa jag är idag. Låter säkert helskumt för er, men saken är den att hade jag inte fått säga vad jag tycker och känner till folk så hade jag varit helt annorlunda, och då inte mot det positiva hållet. Jag vill att folk gör likadant mot mig. Samtalar med mig, säger precis vad de tycker och påpekar om det är något som är fel. Men jag tror det är här allting spricker. Människor som man tidigare stått så nära vet man helt plötsligt inte vart man har längre. Och all den där ledsamheten har nästan övergått till en sorts lättnad. Kanske är alla dessa händelser bara ett resultat av tester som gjorts för att se hur stark vänskapen verkligen är. Jag kan inte säga att det är ett vinnande koncept att det blir så men ändå känner jag mig som en segrare.

just keep on walking
ellenerlandsson

Jag blir så otroligt trött på mig själv.. att jag aldrig kan lära mig. När jag har en dålig dag/kväll så blir det oftast värre genom att sitta vid datorn och tycka synd om sig själv. Och ändå gör jag detta vid varenda jävla tillfälle?!

Ikväll var det fotbollsträningen som drog ner min dag. Gick inte bra för fem öre, blev arg och frustrerad och lyckades inte riktigt bli bättre. Och när jag kom hem så satt jag mig självklart vid datorn och nu är man nere i skiten. Att alla de där negativa tankarna ska komma direkt. Blir så trött på mitt huvud och på hela mig själv!

Dumma jävla unge,
lär dig!
ellenerlandsson

Det händer så ofta att man kommer till vägskäl här i livet, sådana där vägskäl då man måste stanna upp och tänka. Tänka över det där beslutet man tog. Gjorde man rätt eller fel eller spelade det egentligen ingen roll vilket beslut man slutligen tog? Man kan ofta sitta i flera timmar och bara grubbla och det är inte alltid man får reda på om man tog rätt beslut eller inte. Ibland finns det inget riktigt svar..

ellenerlandsson

Jag är så otroligt trött på människor som inte kan klara sig själva. Det finns ju för fan folk som knappt kan gå en meter själva. Hur fan ska de gå för dessa människor senare i livet? Och det värsta är nog ta mig fan när folk inte kan säga vad de själva tycker, utan bara håller med sina kompisar eller något annat. Så barnsligt..

Och sen finns det människor som ger sig på en så fort man bara säger vad man tycker om någonting? Herregud hur ska det gå för dem om de aldrig kan tolerera att folk säger vad de tycker..

Och jag kan bara säga er att,
Jag gör som jag vill, folk ska inte få trycka ner mig. 
Jag går min egen väg och resten skiter jag i!

I will never shut up
ellenerlandsson

Min syster tipsade mig om Magnus Betnérs program, Livets ord, som sändes på tv igår. Så idag satte jag mig och kollade på avsnittet för att se vad han skulle ställa till med denna gång.. Och efter att ha sett programmet så kan man inte annat än att hålla med om väldigt mycket. Mycket av det han säger om bland annat Sverigedemokraterna, de där med dem som är med i armén, de om unga människor och de där om att omskära killar, stämmer så jäkla bra.


Han snackar om att unga människor – Wikipediagenerationen, och imiterar dem genom att säga: ”Jag orkar bara ett klick, de som står här det måste väl ändå vara sant” och så vidare. Han fortsätter även med att säga: ”Inte undra på att Sverigedemokraterna lyckas med sin propaganda när folk inte kan tänka längre än så.”
Och det känns ju som att det kan vara så, för Sverigedemokraterna har fått med sig väldigt många unga och dagens ungdomar snackar jävligt mycket och tror på saker och ting väldigt lätt. Inte så mycket undersökning eller eftertanke där inte! Sen ska jag inte säga att alla människor är sådana för det finns ju även folk, exempelvis jag, som analyserar och reflekterar en jävla massa över saker och ting hela tiden.

En av de klokaste grejerna han snackar om i programmet är det här med att omskära killar. Han säger bland annat: ”Det är olagligt att slå sina barn.. Det är lagligt att klippa sin unge i kuken.” Och det där kan man ju prata en himla massa om. För mig är i alla fall inget av de där riktigt okej, och jag förstår inte det där med omskärelse för fem öre.. Det är ju oftast en grej som händer i och med sin religiösa tro och detta pratar även Magnus Betnér om, vilket är så jävla rätt enligt mig:
”Jaha, du tror på en gud som har skapat allting och det är helt jävla perfekt utom den lilla biten hud längst ut på kuken.”
Man börjar fundera på hur vissa människor egentligen tänker? Dessa människor känns lite som ”de unga människorna”, de bara tar in saker och ting utan att fundera över det.

Några roliga citat från programmet:
”Det är för fan farligare med potatischips än vad det är med terrorism.”
”Du äter mer än du springer – det är hela mysteriet här.” (angånde tjocka människor)
”Det är klart som fan att vi ska klippa dem lite i kuken istället för att lära dem att använda kondom när dem blir vuxna.” (angående omskärelse och hiv-smitta)


Nu tog jag bara upp några av de sakerna som var riktigt bra men det jag ska säga är att Magnus Betnér är himla bra enligt mig. Det är tur att det finns människor som vågar säga vad de tycker och skiter i vad andra säger. Man vet dock inte om det vore bra eller dåligt om fler människor var som honom. Jag själv skulle ju uppskatta det men sen finns det ju folk som klagar bara för att folk säger vad de tycker!
Av mig är det absolut tummen upp i alla fall. Och nu är frågan: vad tycker ni? Gå in och kolla på kanal5play.se och se hans program. Himla intressant enligt mig. Seriöst och ironiskt i en härlig blandning!

ellenerlandsson

Tänk så himla lycklig man är egentligen. Jag har världens absolut finaste kille, finns ingen som är så bra som honom. Och vad kan man begära mer än så?

Jag brukar ju vara en sån där som bara klagar för minsta lilla, men sanningen är nog den att jag har det rätt bra egentligen. För kärlek för mig, det är det allra viktigaste. Vissa skulle säga att vänskap är det viktigaste som finns, men det kan jag själv inte hålla med om. Jag har min kärlek och min bästa kompis i en och samma person. Det där med vänskap vet jag inte riktigt vad jag tycker om längre. Det verkar inte fungera riktigt. Men jag ska säga er att jag klarar mig galant ändå!

Måste bara nämna att jag har några kanonvänner som jag är oerhört tacksam över att jag har och det är Maja, Maja och Mojf. Tack för allt, kära ni! <3


& Robin Flöisbon: Jag älskar dig hjärtat!

ellenerlandsson

Medan åren går så lär man sig att skilja på äkta och falska vänner. Man lär sig vilka man ska lita på och vilka man inte ska lita på. Man lär sig att sålla bland vännerna och se till att man bara har de äkta kvar. De äkta vänner är de som ser till att du mår bra och som gör dig lycklig. Alla de där andra kan man sätta åt sidan, för dom förtjänar inte att få din uppmärksamhet.

ellenerlandsson

Jag sitter här vid datorn och borde egentligen skriva på det där arbetet som ska vara klart imorgon. Men hittar inte riktigt orden till allt det där, känner bara att tankarna rullar iväg på annat håll. Vad svårt det är att hitta motivation och lust till saker och ting när man känner sig helt tom inombords. De där går inte riktigt ihop, så det får väl återigen bli ett sånt där tomt papper..

Just nu: That's all she wrote - T.I. feat. Eminem

Det finns stunder i livet då man önskar att allt vore annorlunda..
ellenerlandsson

Vad svårt det är ibland, att hitta gränsen mellan att förlåta och inte förlåta.. När ska man låta folk få en andra chans och när ska man gå vidare i livet utan vissa människor? Frågan är när jag kommer må som bäst, utan eller med dessa människor i mitt liv. Vad händer om man förlåter folk som svikit en, kan det hända igen? Det har hänt så många gånger nu, att jag blivit sviken, så jag vet inte riktigt längre. Ibland har det funkat och ibland har det inte gjort det.

Jag har funderat länge nu och
jag finner inte riktigt något svar.

Det räcker med att säga att
folk gör mig fortfarande besviken..
ellenerlandsson

Så min vän,
säg mig,
vart tog allt det vackra vägen?
Försvann det när vi började kolla
åt två olika håll..


Vänskap är ett konstigt ord med väldigt konstig innebörd. Vänskap är för mig nu mera ett mysterium. Vad har egentligen vänskap gett oss genom tiderna? Besvikelse, tomma löften och ett trasigt hjärta då och då. Men samtidigt har vänskapen givit så mycket mer.. Fina minnen, dagar fylla med skratt, kärlek och en otrolig lycka är bara några exempel. Däremot har jag väldigt ofta nu för tiden svårt att se tillbaka och hitta allt de där fina, för vänskapen till vissa försvann likt en vattendroppe i skolsken. Och för varje ny vänskap man får och för varje gammal som bara glider mer och mer isär så sitter man där och tänker, funderar på om vänskapen kommer dö ut precis som vanligt och att det bara kommer bli ytterligare en grej som läggs i högen av förlorad och bortkastad vänskap. & det gör så ont var enda gång det händer. Jag klarar inte av den ilande och stickande känslan längre. Jag vet inte om jag är redo för att låta människor komma nära mig och jag vet inte om människor är redo att komma nära mig. Så jag har ställt mig frågan, är nära, riktig vänskap någonting för mig? Och aldrig får jag ett svar..

ellenerlandsson