upplagt 7/3 -10 "Det är synd att andra personer gör så att man är tvungen att lägga av med någonting man älskar."
Jag hade lovat mig själv en sak hösten förra året:
Den här innebandysäsongen ska bli min bästa hit tills.
Men tänk så fel jag hade.
Säsongen började.
Jag tyckte jag gjorde bra träningar, min uthållighet var okej, mina skott var de bästa på länge och jag var mer sugen än någonsin när det gällde att träna och spela innebandy. Jag spelade en träningsmatch och en seriematch sen gjorde jag ett läkarbesök pga. min förkylning. Jag hade varit hostig och förkyld i 6-7 veckor då jag uppsökte läkare. Han kollade min hals, mina öron och lyssnade på mina lungor. Halsen och öronen var det inget fel på men med lungorna var det mindre bra, det pep i vänster lunga (och lite i höger) när jag andades. Jag fick sedan lämna olika prov och tester vilket gjorde att man kunde konstatera att jag hade haft lunginflammation men att de var på väg att försvinna. Jag var tvungen att avstå träning under 10 dagar och hade det inte blivit bättre under den tiden så skulle jag återkomma. Typiskt nog så hade det inte försvunnit så jag fick bege mig till vårdcentralen än en gång. Det pep då fortfarande i vänster lunga så jag blev skickad på röntgen till Oskarshamn och tillbaka men det var ingen fara så tillslut så kunde jag snart komma igång med träningen igen, dock väldigt lugnt.
Jag tränade och höll igång och jag tyckte jag kom igång rätt bra. Visst konditionen var i botten och den har ännu inte kommit tillbaka men allt annat flöt på och fungerade bra.
Mina matcher för säsongen:
Min första seriematch: Sandbäckshult borta. Vi förlorade med 7-4.
Fick börja på bänken. Jag gjorde inga poäng den matchen men jag nöjde mig med att äntligen vara igång. Allt kan inte fungera första matchen så det gick helt okej.
Min andra match: Oskarshamn hemma, matchen slutade 11-4.
Jag började på bänken men kom in senare. Jag gjorde 2 mål och 1 assist.
Min tredje match - tillbaka efter lunginflammationen: Nybro borta. Matchen slutade 6-3.
Jag gjorde inget mål men 1 assist.
Min fjärde match: Sista matchen innan juluppehållet spelades mot Sandbäckshult hemma. Vi vann med 3-2.
Jag spelade hela matchen och gjorde 2 mål. Jag orkade verkligen hålla i, jag puschade mig själv och det gick riktigt bra. Jag har aldrig varit så stolt över mig själv. Det var min bästa och sistamatch den säsongen.
”Min” femte match: Hemmamatch mot Kalmar. Vi vann med 8-6.
Jag fick börja på bänken och där satt jag tills det återstod 6 minuter av matchen, då gick jag och bytte om..
Om jag minns rätt så ledde vi med 4-1 ett tag i första perioden och i början av tredje stod det sedan 5-6. När slutade vi försvara? (Gäller både anfall- och försvarspelare) - Jo när vi blev trötta och lata. Vi två som var bänkade och satt pigga med massa spring i benen fick inte visa oss under den tiden. Istället blev första bytet en bit in i tredje perioden. Och som jag sa så gick jag efter 14 min i tredje perioden. Hade inte så stor lust med att gå in och spela i 2-3 min om jag nu hade kommit in.
Jag gjorde 6 poäng, var av 4 var mål, på fyra matcher denna säsong. I poängligan står det 5 matcher. Tänk så felvisade en poängliga kan vara. Tänk att man inte ser hur många minuter man spelat varje match. Och man ser heller inte anledningar till varför vissa får spela alla matcher och varför vissa knappt får spela någon.
Jag har aldrig spelat så bra matcher som jag gjort detta år och jag har aldrig gjort så många poäng på så få matcher sen jag spelade i ungdomslagen. Efter varje match jag gjort denna säsong, har jag varit stolt över mig själv. Jag lyckades komma tillbaka efter lunginflammationen, jag orkade kämpa mig igenom det svåra som var. Och efter varje match fick jag upp förhoppningar om att jag ska skulle spela nästa match med men ibland kanske man hoppas på lite för mycket.
Efter matchen då jag gick ifrån fick jag inte spela mer. Jag antar att vår tränare såg det som en anledning till att inte låta mig spela. Han har även efter juluppehållet sagt att min kondition inte är så bra och att han hellre har med sådana som orkar en hel match. Det är helt rätt min kondition är inte jätte bra och man måste orka en hel match. Men hallå jag orkade hela matchen mot Sandbäckshult?
Jag tror inte detta är de riktiga anledningarna till varför han inte lät mig spela Jag tror bara inte han kunde ta att någon äntligen stod upp emot de fel han gör som tränare. Vi ligger i division 3, den sämsta divisionen i daminnebandy. Vi har vunnit 5 matcher, spelat lika 2 matcher och förlorat 9 matcher. Det är inte så att det har varit en toppensäsong. Jag hade accepterat att inte få spela om vi hade legat i en högre division eller om vi hade varit riktigt bra och kämpat om platserna i toppen. Vi har inte ens varit i närheten, och jag kan inte förstå varför man inte kan låta folk få spela. Man kan inte utvecklas som spelare om man nästan aldrig får spela någon match. Det är inte bara jag som är drabbad och det är inte första året heller. Jag vet minst 4 stycken som slutat pga. just samma anledning.
För vissa människor spelar det tydligen ingen roll om man tränar eller inte. Men för mig ska man i lägsta divisionen inte ha ett bestämt lag och skita i vad som händer på träningarna. Det finns inte plats för ”stjärnor”, utan det är träningen som räknas.
Nu har jag i alla fall lagt ner innebandyn för den här säsongen. Sista matchen spelades idag och den stunden tillbringade jag på läktaren. Jag tränade inte nu i veckan. Jag orkade inte..
Och folk får tycka att jag är dum i huvudet om de vill pga. allt jag skriver. De människorna har troligtvis aldrig varit i samma sits.
Jag tänker inte vika ner mig, jag vet vad jag tycker är rätt och fel och det står jag för. Nästa säsong får vi se vad som händer, beror på tränare. Stanna kvar, byta klubb eller sluta. Det är sådant som märks.
-
Det tar så otroligt mycket på krafterna att först slita som bara fan för att lyckas på träningarna. Sen blir man inte uttagen till matchen. Man går med tunga steg hemåt och får hela tiden börja om med att försöka peppa sig själv.
Det spelade aldrig någon roll hur mycket jag kämpade. Allt som hände var att jag själv bara mådde skit. Det är inte okej att gråta när man går ifrån en träning. Det är heller inte okej att det ska ha gått så långt att man varken trivs med tränare, laget eller sporten.
Man har en gräns då man inte står ut eller orkar längre..
Jag fann min.
ln
Den här innebandysäsongen ska bli min bästa hit tills.
Men tänk så fel jag hade.
Säsongen började.
Jag tyckte jag gjorde bra träningar, min uthållighet var okej, mina skott var de bästa på länge och jag var mer sugen än någonsin när det gällde att träna och spela innebandy. Jag spelade en träningsmatch och en seriematch sen gjorde jag ett läkarbesök pga. min förkylning. Jag hade varit hostig och förkyld i 6-7 veckor då jag uppsökte läkare. Han kollade min hals, mina öron och lyssnade på mina lungor. Halsen och öronen var det inget fel på men med lungorna var det mindre bra, det pep i vänster lunga (och lite i höger) när jag andades. Jag fick sedan lämna olika prov och tester vilket gjorde att man kunde konstatera att jag hade haft lunginflammation men att de var på väg att försvinna. Jag var tvungen att avstå träning under 10 dagar och hade det inte blivit bättre under den tiden så skulle jag återkomma. Typiskt nog så hade det inte försvunnit så jag fick bege mig till vårdcentralen än en gång. Det pep då fortfarande i vänster lunga så jag blev skickad på röntgen till Oskarshamn och tillbaka men det var ingen fara så tillslut så kunde jag snart komma igång med träningen igen, dock väldigt lugnt.
Jag tränade och höll igång och jag tyckte jag kom igång rätt bra. Visst konditionen var i botten och den har ännu inte kommit tillbaka men allt annat flöt på och fungerade bra.
Mina matcher för säsongen:
Min första seriematch: Sandbäckshult borta. Vi förlorade med 7-4.
Fick börja på bänken. Jag gjorde inga poäng den matchen men jag nöjde mig med att äntligen vara igång. Allt kan inte fungera första matchen så det gick helt okej.
Min andra match: Oskarshamn hemma, matchen slutade 11-4.
Jag började på bänken men kom in senare. Jag gjorde 2 mål och 1 assist.
Min tredje match - tillbaka efter lunginflammationen: Nybro borta. Matchen slutade 6-3.
Jag gjorde inget mål men 1 assist.
Min fjärde match: Sista matchen innan juluppehållet spelades mot Sandbäckshult hemma. Vi vann med 3-2.
Jag spelade hela matchen och gjorde 2 mål. Jag orkade verkligen hålla i, jag puschade mig själv och det gick riktigt bra. Jag har aldrig varit så stolt över mig själv. Det var min bästa och sistamatch den säsongen.
”Min” femte match: Hemmamatch mot Kalmar. Vi vann med 8-6.
Jag fick börja på bänken och där satt jag tills det återstod 6 minuter av matchen, då gick jag och bytte om..
Om jag minns rätt så ledde vi med 4-1 ett tag i första perioden och i början av tredje stod det sedan 5-6. När slutade vi försvara? (Gäller både anfall- och försvarspelare) - Jo när vi blev trötta och lata. Vi två som var bänkade och satt pigga med massa spring i benen fick inte visa oss under den tiden. Istället blev första bytet en bit in i tredje perioden. Och som jag sa så gick jag efter 14 min i tredje perioden. Hade inte så stor lust med att gå in och spela i 2-3 min om jag nu hade kommit in.
Jag gjorde 6 poäng, var av 4 var mål, på fyra matcher denna säsong. I poängligan står det 5 matcher. Tänk så felvisade en poängliga kan vara. Tänk att man inte ser hur många minuter man spelat varje match. Och man ser heller inte anledningar till varför vissa får spela alla matcher och varför vissa knappt får spela någon.
Jag har aldrig spelat så bra matcher som jag gjort detta år och jag har aldrig gjort så många poäng på så få matcher sen jag spelade i ungdomslagen. Efter varje match jag gjort denna säsong, har jag varit stolt över mig själv. Jag lyckades komma tillbaka efter lunginflammationen, jag orkade kämpa mig igenom det svåra som var. Och efter varje match fick jag upp förhoppningar om att jag ska skulle spela nästa match med men ibland kanske man hoppas på lite för mycket.
Efter matchen då jag gick ifrån fick jag inte spela mer. Jag antar att vår tränare såg det som en anledning till att inte låta mig spela. Han har även efter juluppehållet sagt att min kondition inte är så bra och att han hellre har med sådana som orkar en hel match. Det är helt rätt min kondition är inte jätte bra och man måste orka en hel match. Men hallå jag orkade hela matchen mot Sandbäckshult?
Jag tror inte detta är de riktiga anledningarna till varför han inte lät mig spela Jag tror bara inte han kunde ta att någon äntligen stod upp emot de fel han gör som tränare. Vi ligger i division 3, den sämsta divisionen i daminnebandy. Vi har vunnit 5 matcher, spelat lika 2 matcher och förlorat 9 matcher. Det är inte så att det har varit en toppensäsong. Jag hade accepterat att inte få spela om vi hade legat i en högre division eller om vi hade varit riktigt bra och kämpat om platserna i toppen. Vi har inte ens varit i närheten, och jag kan inte förstå varför man inte kan låta folk få spela. Man kan inte utvecklas som spelare om man nästan aldrig får spela någon match. Det är inte bara jag som är drabbad och det är inte första året heller. Jag vet minst 4 stycken som slutat pga. just samma anledning.
För vissa människor spelar det tydligen ingen roll om man tränar eller inte. Men för mig ska man i lägsta divisionen inte ha ett bestämt lag och skita i vad som händer på träningarna. Det finns inte plats för ”stjärnor”, utan det är träningen som räknas.
Nu har jag i alla fall lagt ner innebandyn för den här säsongen. Sista matchen spelades idag och den stunden tillbringade jag på läktaren. Jag tränade inte nu i veckan. Jag orkade inte..
Och folk får tycka att jag är dum i huvudet om de vill pga. allt jag skriver. De människorna har troligtvis aldrig varit i samma sits.
Jag tänker inte vika ner mig, jag vet vad jag tycker är rätt och fel och det står jag för. Nästa säsong får vi se vad som händer, beror på tränare. Stanna kvar, byta klubb eller sluta. Det är sådant som märks.
-
Det tar så otroligt mycket på krafterna att först slita som bara fan för att lyckas på träningarna. Sen blir man inte uttagen till matchen. Man går med tunga steg hemåt och får hela tiden börja om med att försöka peppa sig själv.
Det spelade aldrig någon roll hur mycket jag kämpade. Allt som hände var att jag själv bara mådde skit. Det är inte okej att gråta när man går ifrån en träning. Det är heller inte okej att det ska ha gått så långt att man varken trivs med tränare, laget eller sporten.
Man har en gräns då man inte står ut eller orkar längre..
Jag fann min.
ln
Kommentarer
Trackback
