Kärlek - 25 december 2008
Jag minns så väl första gången jag verkligen fick upp ögonen för dig Robin. Visst jag hade sett dig tidigare men aldrig riktigt fått den där känslan i kroppen. Det var en helt vanlig skoldag hösten 2008, jag satt i ”tysta korridoren” i skolan tillsammans med ett gäng tjejkompisar. Då kommer du gående med några killkompisar. Jag minns så väl det blond-slingade håret, de vita G-star jeansen och den röda Björn Borg tröjan. Och direkt då blev jag kär och jag bestämde mig för att du bara skulle bli min! Helt ovetande om vad du var för sorts person så bestämde jag mig. Jag minns att jag tyckte att det tog en evighet innan den där skolkatalogen kom hem. Allt jag behövde då var ju ett namn! Och så kom då tillslut den där dagen som jag så länge väntat på. Robin Flöisbon, ja jag vet att jag satt länge och funderade över hur man uttalade det där efternamnet. Men nu hade jag äntligen ett namn. Så kom Rookiefestivalen, den 24 oktober 2008, då arbetade jag i garderoben och vips så dök du upp. Lika glad som jag blev när jag fick se dig, lika ledson blev jag när du valde att ge din jacka till någon annan. Dagen efter tog jag tag i saken. Jag gick på Rookiefestivalen och när jag vid ett tillfälle fick syn på Lundberg så gick jag direkt till honom och frågade om han hade ditt nummer och visst hade han det! Den kvällen började jag skriva till dig och exakt två månader senare så blev du och jag, vi!
Nu har tre år gått och jag har fortfarande samma känsla i kroppen som jag hade den där gången då du kom gående i tysta korridoren. Lika kär som jag blev då, lika kär är jag i dig idag – om inte mer kär! För mig är du så mycket mer än bara en pojkvän. För mig är du min bästa kompis, den person som jag alltid kan berätta allting för. Du är den som alltid finns där för mig när det behövs och den person som alltid får mig att kämpa lite extra. Varken du eller jag kom in på det gymnasieprogrammet som vi valde som första val och visst är det synd, men jag kan inte annat än att vara glad för det idag. För oavsett om man skulle ha det där perfekta jobbet och få göra något man verkligen brinner för så skulle det egentligen inte spela någon roll så länge jag har dig. Så ibland känns som om det var meningen att vi skulle träffas, kanske var det, det där så kallade ödet. I sådana fall tror jag på ödet och i sådana fall älskar jag det! Du är det bästa som någonsin hänt mig och jag hoppas att det alltid kommer förbli så.
Jag är inte tillsammans med dig för att jag kan leva med dig, jag är tillsammans med dig för att jag inte kan leva utan dig. Det finaste man kan få, det har jag fått!
Jag älskar dig, Robin Flöisbon.
♥
