Idag vet jag bättre än så.
Man var ung, livet lekte och man var tacksam för allt man hade. Varje gång man såg något inslag på tv:n om hur dåliga förhållandena var i u-länder så kände man sig lyckligt lottad. Man tyckte att Sverige var ett oerhört bra land som inte hade några brister alls. Allt var perfekt.
Idag vet jag bättre än så. De största bristerna är lagstiftningen och hur man alltid drar alla över en kant pga. just denna, istället för att se från fall till fall. På senaste tiden har man fått vittna om ett stort misslyckade från Sveriges sida. Utvisningen av människor. För några veckor sedan utvisades en familj som består av en man, en kvinna och tre barn, som har bott i Sverige sedan 2000. De utvisades till Armenien, ett land där barnen inte kan språket och knappt föräldrarna heller. Varför låta en familj bo i vårt land i 11 år innan man ska skicka ut dem?
Ett annat fall tidigare i år handlade om 91-åriga Ganna Chyzhevska som skulle utvisas till Ukraina. Ganna är hjärtsjuk, dement och nästintill blind. Hon har sin familj i Sverige och känner ingen i Ukraina. I detta fall ser jag inte en enda anledning till att hon inte skulle få stanna i Sverige. Vad finns det för anledningen till att utvisa henne? Blir det för många människor i Sverige? Ja jag förstår då inte i alla fall. Europadomstolen stoppade utvisningen senast men Ganna och hennes familj lever fortfarande i ovisshet. Detta är något som gör en så himla upprörd. Jag förstår inte hur folk egentligen tänker, och jag lär väl aldrig göra det heller! För er som vill stödja, gå med i gruppen ”Stoppa utvisningen av Ganna Chyzhevska” på facebook.
En annan sak var det gäller misslyckanden av Sverige var en sak man hörde om för något år sedan. En man åkte i sin bil på en ”enfältsväg” med mitträcke, där hastigheten var 70 km/h, då en ambulans kommer i fatt honom bakom. Han började genast köra fortare och var uppe i 102 km/h som mest. Så fort vägen blev tvåfilig så saktade han ner igen, saken var bara den att en mc-polis låg bakom ambulansen. Mannen blev stoppad så fort polisen kom i fatt honom och blev då av med körkortet. De menade på att han skulle ha legat kvar i 70 km/h och sedan svängt av vägen så fort som möjligt. Detta är något som jag anser vara väldigt löjligt. Ambulanschefen har efter händelsen sagt att det var en prio 1-utryckning och menar på att mannen gjorde helt rätt, men detta är ingenting som polisen la in i sin bedömning av fallet. Jag anser att man måste se utifrån den situationen som är när det gäller varje fall. Bara för att det står i lagstiftningen att man inte får köra fortare än hastigheten som är angiven, och att man blir av med körkortet om man kör ett visst antal km/h fortare än vad hastighetsbegränsningen säger, så måste man ha i åtanke att mannen gjorde det för en bra sak.
En sista sak som visar brister i Sveriges lagstiftning kan jag ta från mina egna erfarenheter. Och ja ni har säkerligen hört om det innan, det handlar om mitt första-val till gymnasiet. Följande kan man läsa ur mitt inlägg ”Hur Sverige tog min dröm ifrån mig” som jag publicerade 8 oktober 2008 (finns under kategorin skolan, för er som vill läsa allt i sin helhet), ”Jag känner mig ledsen, besviken och framförallt kränkt. Jag är född och uppvuxen i ett litet samhälle kallat Mörlunda och pga. detta blir jag inte det jag vill. Jag kommer helt enkelt inte in på den gymnasieutbildningen jag vill gå bara för att jag bor på fel ställe.” Och precis så var det..
Jag ville gå stylistutbildningen i Torsås men kunde inte komma in i ”första hand” pga. att det inte är samma samverkansområde som Hultsfred och att i vårt samverkansområde, där Västervik ingår, finns olika typer av hantverkarprogram (dock ingen stylistutbildning). Jag kunde bara bli intagen i ”andra hand” och det fanns inte så stor chans i och med att det var så många som sökte till stylistutbildningen. Vi skickade en överklagan till skolverket men fick ett nej (konstigt i och med att det var stockholmare, som inte vet att det finns något utanför Stockholm), enda sättet skulle vara om jag flyttade så jag bodde inom samverkansområdet. Jag bestämde mig därför för att ändra min bostadsadress till Fliseryd där min mormor och morfar bor men några dagar senare ville skatteverket veta varför jag skulle flytta. Man fick tydligen inte flytta från sina föräldrar när man inte är myndig och fortfarande studerar. Så allting sket sig pga att jag bor där jag bor. Detta är återigen ett fall där jag anser att man inte ser utifrån ett enskilt fall. Folk läser bara från papper utan att egentligen veta vad de läser.
Så för mig är Sverige inte längre ett sådant där toppenland som jag tyckte förut. Jag har tappat förtroendet för folk som styr och för Sveriges lagstiftning. Det är dags att vi får en förändring, en förändring där man verkligen bryr sig om varje enskilt fall och ser utifrån det. Jag menar inte att jag ser Sverige som ett sämre land än u-länder men jag tycker att vi i och med den standarden vi har, borde kunna göra bättre ifrån oss än såhär..
ellenerlandsson
