upplagt 9/12 -10 "for the first time"
Welcome to my life – Simple Plan
Vad mycket saker det är som kommer upp i huvudet när jag hör den låten. Jag minns exakt var jag var och vad jag tänkte på när jag hörde den för första gången. Det var på skolresan till Göteborg i sexan, jag fick låna en skiva av en kompis till den bärbara cd-spelaren och då fann jag den låten och jag blev direkt förälskad. Jag tyckte att den var så fin, det var som att någon skulle ha skrivit låten utifrån min synvinkel. Och då för första gången på väldigt länge kändes det som att jag hade fått ut allt jag ville säga, precis allt de jag skulle vilja säga, sades i den låten. Jag minns att jag tänkte på att jag ”var mobbad” och drömde mig bort och tänkte att jag sjöng den låten för de som sårat mig allra mest – de som var mina bästa vänner. Och än idag drömmer jag mig bort, för var gång jag hör låten så har jag samma känslor som första gången jag hörde den och samma bilder kommer upp i mitt huvud. Skillnaden är att denna gång är jag lycklig när jag hör den låten, det var jag inte då.
Och vid sånna här stunder så börjar man undra om man gjorde rätt i att förlåta? Vart går egentligen gränsen? Jag vet i alla fall att jag aldrig någonsin kommer ta så mycket skit från någon eller några, som jag gjorde då.
Jag tänker inte låta någon trampa på mig så igen. Och även fast det känns som det har hänt igen så känner jag mig starkare denna gång. För jag inser att jag klarar mig utan vissa människor. När människor agerar på ett visst sätt så inser man vad som betyder och inte.
I make it on my own
ellenerlandsson
Vad mycket saker det är som kommer upp i huvudet när jag hör den låten. Jag minns exakt var jag var och vad jag tänkte på när jag hörde den för första gången. Det var på skolresan till Göteborg i sexan, jag fick låna en skiva av en kompis till den bärbara cd-spelaren och då fann jag den låten och jag blev direkt förälskad. Jag tyckte att den var så fin, det var som att någon skulle ha skrivit låten utifrån min synvinkel. Och då för första gången på väldigt länge kändes det som att jag hade fått ut allt jag ville säga, precis allt de jag skulle vilja säga, sades i den låten. Jag minns att jag tänkte på att jag ”var mobbad” och drömde mig bort och tänkte att jag sjöng den låten för de som sårat mig allra mest – de som var mina bästa vänner. Och än idag drömmer jag mig bort, för var gång jag hör låten så har jag samma känslor som första gången jag hörde den och samma bilder kommer upp i mitt huvud. Skillnaden är att denna gång är jag lycklig när jag hör den låten, det var jag inte då.
Och vid sånna här stunder så börjar man undra om man gjorde rätt i att förlåta? Vart går egentligen gränsen? Jag vet i alla fall att jag aldrig någonsin kommer ta så mycket skit från någon eller några, som jag gjorde då.
Jag tänker inte låta någon trampa på mig så igen. Och även fast det känns som det har hänt igen så känner jag mig starkare denna gång. För jag inser att jag klarar mig utan vissa människor. När människor agerar på ett visst sätt så inser man vad som betyder och inte.
I make it on my own
ellenerlandsson
Kommentarer
Trackback
