upplagt 5/10 -09 "inte visste jag då när vi stod där vi robins morfars grav.."
..att det skulle bli den dagen min farmor dog.
Var med robin igår, vi kollade på bio – beck. Och efter det gick vi upp till robins morfars grav eftersom det igår var 4 år sedan han gick bort. På vägen hem från vimmerby satt jag i bilen och tänkte på vad mamma och pappa sagt tidigare på dagen , att farmor var dålig och att hon varit det sen i fredags. Hon hade haft svårt att äta och lite. I bilen satt jag och tänkte att detta klarar hon av. Hon är den starkaste människa jag träffat och känner. Hon är 93 år och har alltid varit kry i huvudet och oftast haft mer koll än pappa. Hon har haft problem med sin höft efter en arbetsskada så fötterna till en början var så att en peka framåt och en rakt ut åt sidan. Efter ett tag blev det att ena foten hamnade bakom och på andra sidan om den andra. Och tillslut kunde hon inte gå längre. För några år sen fick hon en stroke så att hon blev tillfälligt förlamad i ena sidan av kroppen. Hon återhämtade sig nästan helt förutom armen som halka efter lite. Några år senare fick hon någon inflammation i tårna så de var tvungna att amputera bort benet från knät och neråt. Hon har alltid varit så stark så jag var helt säker på att hon skulle klara av detta med, så inte tänkte jag mer på det.
Men gud så fel jag hade.
4/10-2009 <3
Jag saknar dig farmor <3
ln
