upplagt 2/11 -09 "Idag är det 5 år sedan hela mitt liv förändrades."
Det har gått 5 år, och ännu är jag inte hel.
( http://ellenerlandsson.blogg.se/2008/october/klasskamraterna-forstorde-min-sjalvkansla.html )
I och för sig har jag inte koll på datum, men jag minns mycket väl att det var första dagen tillbaka i skolan efter att vi haft höstlov i sexan. Hade detta lov eller denna dag aldrig existerat så skulle jag vara en helt annorlunda människa, och jag har fortfarande inte bestämt mig för om min personlighet förändrats till det bättre eller om jag som person hade varit mycket bättre om detta inte hänt?
Men vad jag vet är att händelsen har gjort mig mycket starkare som person, för jag har lärt mig att stå på mig och inte falla för grupptryck som folk gjorde då. Jag vågar visa vem jag är och vill någon trycka ner mig igen kan man ju alltid försöka men man kommer inte lyckas särskilt bra.
Och vissa av er tycker säkert jag är helt dum i huvudet och överdriver bara för att ni tycker fem år är en lång tid. Men tycker ni det så har ni nog aldrig själva blivit riktigt sårade och förstörda inuti er själva.
Det är otroligt sjukt att en hel värld kan vändas upp och ner så snabbt och att vardagen kan bli svart så fort.
Jag trodde jag aldrig skulle hitta ut ur mörkret.
Sexan var som att gå ute i mörkret utan ficklampa.
Sjuan var som att se ficklampan men aldrig riktigt komma fram.
Åttan var som att äntligen börja närma sig ficklampan.
Nian var som att greppa taget om ficklampan, man slutade upp helt med att gå i andras fotspår och tillslut började solen lysa.
Solen skiner på mig idag men jag är fortfarande inte hel. Fem år är kanske en lång tid, men inte när det gäller att lappa och laga ett hjärta och en själ som en gång var helt söndersliten och svart.
-
Att det finns saker som gör att ett barn är rädd för att gå till skolan eller träffa människor ute i samhället är fruktansvärt. Det är också hemskt att tänka på hur vanligt det är med självskadebeteende nu för tiden och barn som gråter sig till sömns varje kväll.
När man själv är i den där sitsen tänker man, amen det är väl inget. Men saken är den, att det är ALLT. Kan man inte älska sig själv, kan ingen annan heller älska en.
Jag kommer nog alltid tycka lite mindre om denna dagen,
dagen då man är tillbaka efter höstlovet.
Och,
jag har fortfarande inte bestämt mig,
om jag gjorde rätt eller fel den dagen då jag förlät er.
Jag lär aldrig få reda på det heller.
”Det sägs att tiden läker alla sår,
det tror jag inte.
Däremot vet jag att det börjat blöda förr eller senare
men ärren har man alltid kvar.”
ln
( http://ellenerlandsson.blogg.se/2008/october/klasskamraterna-forstorde-min-sjalvkansla.html )
I och för sig har jag inte koll på datum, men jag minns mycket väl att det var första dagen tillbaka i skolan efter att vi haft höstlov i sexan. Hade detta lov eller denna dag aldrig existerat så skulle jag vara en helt annorlunda människa, och jag har fortfarande inte bestämt mig för om min personlighet förändrats till det bättre eller om jag som person hade varit mycket bättre om detta inte hänt?
Men vad jag vet är att händelsen har gjort mig mycket starkare som person, för jag har lärt mig att stå på mig och inte falla för grupptryck som folk gjorde då. Jag vågar visa vem jag är och vill någon trycka ner mig igen kan man ju alltid försöka men man kommer inte lyckas särskilt bra.
Och vissa av er tycker säkert jag är helt dum i huvudet och överdriver bara för att ni tycker fem år är en lång tid. Men tycker ni det så har ni nog aldrig själva blivit riktigt sårade och förstörda inuti er själva.
Det är otroligt sjukt att en hel värld kan vändas upp och ner så snabbt och att vardagen kan bli svart så fort.
Jag trodde jag aldrig skulle hitta ut ur mörkret.
Sexan var som att gå ute i mörkret utan ficklampa.
Sjuan var som att se ficklampan men aldrig riktigt komma fram.
Åttan var som att äntligen börja närma sig ficklampan.
Nian var som att greppa taget om ficklampan, man slutade upp helt med att gå i andras fotspår och tillslut började solen lysa.
Solen skiner på mig idag men jag är fortfarande inte hel. Fem år är kanske en lång tid, men inte när det gäller att lappa och laga ett hjärta och en själ som en gång var helt söndersliten och svart.
-
Att det finns saker som gör att ett barn är rädd för att gå till skolan eller träffa människor ute i samhället är fruktansvärt. Det är också hemskt att tänka på hur vanligt det är med självskadebeteende nu för tiden och barn som gråter sig till sömns varje kväll.
När man själv är i den där sitsen tänker man, amen det är väl inget. Men saken är den, att det är ALLT. Kan man inte älska sig själv, kan ingen annan heller älska en.
Jag kommer nog alltid tycka lite mindre om denna dagen,
dagen då man är tillbaka efter höstlovet.
Och,
jag har fortfarande inte bestämt mig,
om jag gjorde rätt eller fel den dagen då jag förlät er.
Jag lär aldrig få reda på det heller.
”Det sägs att tiden läker alla sår,
det tror jag inte.
Däremot vet jag att det börjat blöda förr eller senare
men ärren har man alltid kvar.”
ln
Kommentarer
Trackback
